Har fÄtt tillfÀllig kortslutning och befinner mig i reparationslÀge. Behöver lÀra mig det hÀr, ganska omedelbart om jag nÄnsin ska kunna tillfriskna igen. Jag överbelastar mig sjÀlv och glömmer bort att jag inte alls fungerar som vanligt. Nu har jag en lÄng lista pÄ mÀnniskor som vÀntar pÄ min respons, IGEN och det ger mig sÄn jÀvla Ängest sÄ jag gömmer huvudet under tÀcket och lÄtsas att jag inte existerar för ett tag.
Loggar inte in pĂ„ messenger, WhatsApp, Instagram eller Viber i skrĂ€ck om eventuella lĂ€skvittenser och ifall jag skulle rĂ„ka visas ”online”. Svarar inte pĂ„ mail eller sms och mobilen Ă€r konstant pĂ„ ljudlös.
Det Àr det hÀr som Àr det vÀrsta! NÀr jag vÀl fÄr tummen ur och ringer upp en vÀn som har försökt nÄ mig i veckor eller mÄnader sÄ leder det till Ànnu mer kontakt. MÀnniskan vill prata igen. Helst nÀsta dag. Och dagen efter det. Och dagen efter det. Samma sak Àr det att trÀffas.
Jag orkar INTE!
Och det Àr inget direkt val jag har.
Det blir för mycket med flera olika mĂ€nniskor, – deras livssituationer, bekymmer och problem, kĂ€nslor och tankar and so on..
RĂ„. Ăr det sĂ„ man kan beskriva det?
Jag kÀnner mig naken pÄ sÀtt och vis. Utan utrustning. Mitt system kan inte lÀngre sortera, utvÀrdera och memorera. Jag tar in allt som om jag vore ett barn. HÄller inte lÀngre den sunda distansen och det gör att jag havererar. Nu har jag gjort det, igen.
Kryssade av min ”to do list” i hĂ€pnande fart som om jag vore infantil och glömde bort att jag inte lĂ€ngre Ă€r kapabel till sĂ„dan effektivitet. Sen kom smĂ€llen och jag Ă€r mitt inne i en hektisk arbetsvecka. HĂ„lla ihop nu! Falla isĂ€r sen.. đł
